Marias Memoarer - resor, foto, livet

Wow, känns nästan overkligt att det idag gått exakt ett år sen jag och Antonio var på vår första dejt..! ♥ Känns som att så mycket har hänt sen dess och trots att vi under detta år varit tillsammans på distans mer än hälften av denna tid så är vi ändå så nära varandra och känner varandra så bra på många plan. Ibland kan vi konstatera att det nästan känns som att vi är ett gammalt gift par (fast på ett bra sätt), haha :D Kan knappt ens föreställa mig livet "före Antonio" längre. Det är ju klart man lär känna varandra fast man är på distans med, men det är ju inte riktigt samma som som att fysiskt kunna vara tillsammans och umgås IRL.

 

Ibland får jag nypa mig lite i armen, för jag kan knappt förstå hur jag lyckats hamna där jag är i dag, och allt började med att jag hittade en praktikplats på Teneriffa... Hur kan man inte tro på ödet efter ett sånt här år?

 

 

En läsare frågade förresten i vilket skede jag tog beslutet att flytta till Teneriffa för att bo med Antonio - ärligt talat så tror jag nog det fanns i tankarna redan när jag lämnade Teneriffa första gången i maj förra året, men det fanns väl ännu då en del osäkerhet - "vad kommer hända nu då jag åker tillbaka till Finland över sommaren, kommer han att palla distansen, tänk om han träffar någon annan?" Han tänkte nog detsamma om mig också, fast själv var jag fast besluten att klara av distansförhållandet från första början, har inget minne av att jag egentligen skulle ha tvekat på om jag skulle klara av det eller ej. Sen blev det ju återbesök till Teneriffa i augusti i ca. 3 veckors tid - lite på en månad efter detta besök befann vi oss dock i vår hittills enda egentliga kris - här var jag nästan helt säker på att det skulle ta slut..

 

Men jag fortsatte ändå vara envis, jag hade bestämt mig för att jag kommer inte vara den som ger upp! Efter ett tag bestämde jag mig för att boka flyget till Teneriffa igen för en vecka i slutet av november - kände att det här var vår chans att rädda förhållandet, och det gjorde det också - detta var den överlägset finaste veckan vi haft tillsammans dittills :) Efter detta började det kännas mera självklart och naturligt att vi nog ska försöka bo ihop - för inte kunde vi ju dra ut på distansförhållandet hur länge som helst heller. Så bestämde vi där nångång på jullovet att vi skulle flytta tillsammans i februari, flygbiljetten bokade jag strax efter nyåret om jag minns rätt.

 

Puh, långt svar på en "simpel" fråga, men blev ju lite av en snabb redogörelse för vår "resa" och hur vårt år sett ut på samma gång :D

 

 

Nu har vi alltså bott tillsammans officiellt i nästan 1½ halv månad och det har funkat hur bra som helst hittills, hoppas det fortsätter på den vägen. ♥ Vi börjar iallafall bli riktigt bekväma med varandra nu och kan ha riktigt fåniga stunder ibland, vilket enligt mig tyder på ett sunt förhållande :)

 

Nej nu får det räcka, annars blir det här inlägget alltför långt... Undrar ni över något mera får ni väldigt gärna fråga! :)

 HÄR finns förresten ett inlägg där jag skriver lite mera detaljer kring vårt förhållande och hur vi träffades, för den som är nyfiken :) Sen har jag ju kategorierna "long distance relationship" och "life with an italian" som ni gärna får kolla in :)