Marias Memoarer - resor, foto, livet

 

Som flera andra som redan hunnit skriva sitt inlägg nämnt är det verkligen inte lätt att välja ut ETT minne. Men tror jag gör som Katarina Wohlfart och berättar kort om lite minnen från barndomen - precis som hon säger så är barndomsminnen ofta förenade med starkare känslor :)

 

Som barn blev det inga exotiska resor (min första resa längre bort var först då jag var ca. 14 år gammal), utan det var inom Finland eller Sverige som gällde då. Men oj vad positiva minnen jag har från resorna till Sverige - oftast blev det Stockholm-Vallentuna-trakten för att hälsa på släktingar och jag hade så roligt med mina kusiner. Jag kommer knappt ihåg några regniga eller trista dagar utan jag minns mest solsken och en allmän känsla av att "gräset var grönare"... Jag minns t.ex. hur vi plockade söta sniglar med stora snäckhus (som det kryllade av på området på den tiden) som vi lade i en låda i garaget - rackarna rymde ju dock och vissa tog sig in i min bilstol, vilket vi märkte först då vi kom tillbaka till Finland. Vi försökte släppa ut dem på vår gård, men tydligen trivdes de inte lite längre norrut så de försvann snabbt - kanske lika bra, man ska ju egentligen inte leka med naturen och introducera arter som inte hör hemma i en viss miljö..

 

Sen minns jag en gång i gamla stan i Stockholm då vi gick förbi en godisaffär där de hade megastora polkagrisklubbor i skyltfönstret - och jag storgrät för att mamma och pappa inte ville köpa en åt mig (som om jag ens hade klarat av att äta en bråkdel av den anyway..). Ok, det var en mindre glad upplevelse då, men roligt att minnas sådär i efterhand :D

 

Som äldre barn tyckte jag även att shoppingen var så häftig i Sverige, det fanns ju rätt mycket butiker då som inte fanns i Finland, men senare har ju många av de tidigare favoritkedjorna även hittat hit. T.ex. Glitter var ett absolut måste att besöka, och så gillade jag Manhattan på Drottninggatan - hallå, glittriga jeans liksom!

 

Och så var jag så himla stolt då jag som 12-åring för första gången reste med flyg alldeles själv till Stockholm! Eller ja, jag hade en namnlapp runt halsen och nån som hjälpte mig att komma dit jag skulle eftersom jag väl ansågs vara för ung för att göra det helt på egen hand, men utan föräldrar eller någon annan person som jag kände från innan! Nästa gång insisterade jag dock på att resa utan assistent, för jag skulle minsann göra det på helt egen hand utan att någon ska leda mig till gaten etc. ;)

 

Tyvärr har jag just nu inte tillgång till några bilder från barndomsresorna, så bjussar på en allmänt rese-inspirerad bild istället: